Close but no cigar

Bästa loppet i år. Knävecket bekymrade mig ingenting. Men ändå är det svårt att få bort den där lite bittra smaken i munnen. 2/100. 2dm. Ett ögonblick Så långt ifrån SM-final var jag. Hade 10.88 bara varit 10.86 så hade jag varit där. Men lite stressad löpning sista 25m där jag inte jobbade runt steget på samma sätt som jag borde sumpade tyvärr en finalplats.

Annars fanns det mesta där. Formen som jag hoppades skulle finnas där var på plats. Starten som strulat lite satt som en klocka. Men bara att inse att i år var det dags för pendeln att slå tillbaka (förra året tog jag sista platsen till final med samma marginal).

Avslutningsvis stort Grattis till Sveriges snabbaste man Tom Kling-Baptiste som imponerade med fina 10.53 i -0,9 i finalen. Grattis också till Stefan som efter en motig säsong plockade fram bästa loppet i finalen för en silverpeng.

Nu är det bara att somna och ladda om för 200m försök imorrn.

Weekend part I – lek och idrott

Dåligt med bloggtid just nu men tänkte helga de två timmar jag ser lediga denna söndag med att uppdatera omvärlden om allt viktigt som händer i Härensås med omnejd en sådan här helg.

En helg när man helst av allt hade hoppat till Håkan i Götelaborg men istället hunnit med så mycket annat.

I den här första delen i bloggtrilogin ”helgen som var” ska vi tro det eller ej fokusera på den här bloggens kärna – friidrott. Och då i synnerhet mitt eget utövande.

Jag är nu inne på de sista finjusteringarna inför nästa helgs SM. I fredags brände jag av 2x150m max. Två lopp som gav ett besked. Frekvensen och rörelsehastigheten är på väg tillbaka. Jag orkade driva på (nästan) hela loppet på ett sätt jag inte känt sedan början av sommaren.

Dessutom gav knäsenan inte ifrån sig stora tjut av smärta varken under eller efter loppen. Plustecknen radar upp sig!

I går blev de bara lite lätta återhämtningslopp och i dag är det vila. Nästa vecka blir det två lätta pass inför resan upp till Falun och SM. Startlistorna ligger ute och jag måste säga att jag är ruggigt imponerad. Stora fält i de flesta grenar.

På 100m sticker jag ut hakan och säger att det är de bästa fält som setts i grenen sen jag blev aktuell för sådana här tävlingar. 12-14 löpare som kan nå finalen any given day. Kul! Men också tufft, precis som ett SM ska vara.

Jag räknar med att det krävs årsbästa och kanske till och med pers från undertecknad för att få göra sin andra raka 100m final. En mycket inspirerande utmaning.