Det här har varit en dag som jag på alla sätt borde uppskattat. Plusgrader i luften. Ingen schemalag undervisning och två på pappret roliga träningspass. Ändå gick det fel.
En lätt irritation kanske började byggas upp redan vid frukosten när jag insåg att hela kroppen bara sa nej tack till träning i dag. Ont överallt, trots att jag bara körde ett lätt semesterpass i går. Välkommen till verkligheten liksom.
Jag gick ner och körde mina knäböj (för första gången på flera månader!) och var ändå rätt tillfreds med livet när jag spankulerade (for you vocabular lovers out there) hemåt. Jag visste redan då att det borde tentapluggas när dörren slog igen hemmavid. Vad jag inte visste var att kursboken håller lite svajig standard för att inte tala om tentaformatet från förra året. Om vår tenta är liknande den så kan den närmast bara beskrivas som ett skämt utan punchline.
Frågor som hur många lyssnare har Radio Västernorrland gör mig både mörkrädd och förbannad. Vilken relevans har det för vår praktiska kurs i journalistiska metoder? Det är en sak att prata om målgrupp om man nu vill väva in p4 av någon outgrundlig anledning men lyssnarsiffror i ett län??
Jag tog mig ändå samma och plöjde 80 sidor i en gudsförgäten bok och började ladda för ett nytt träningspass då telefonen ringer:
”Hej det här är ett automatiskt meddelande från SJ”
Kallsvetten kom direkt! Summan av den berömda kardemumman var att tåget som jag ska åka hem med på fredag inte går längre än till Stockholm. Något de vetat om sedan 22 februari men inte berättar för mig förrän i dag. Den 22 februari hade jag kanske kunnat stanna två timmar extra på centralen och tagit nästa tåg men nu är varenda tåg söder om sthlm uppbokat. Fortsättning följer och SJ utlovas en egen bloggpost när jag kommit fram i tfn-kön som fortfarande är ”mer än 45 minuter”.
Irritationen satte vissa spår i dagens sista träning också, men det mesta kan jag nog inte skylla på SJ. Formen är helt enkelt mer frånvarande än personalen i SJ:s växel just nu…
Nu mer tentaplugg. Whooopidoo!