Som vitt och svart. Som yin och yang. Som Emil Jensen och Idol-Ola.
En bra beskrivning av en dag som kunde blivit så mycket mer men ändå blev det bästa någonsin.
Vallhamra IP var en ny bekantskap för mig (trots att man kuskat land och rike runt i 15 år nu) som friidrottare. Och som denna lilla idrottsplats välkomnade oss i dag. Sol, tjugotalet grader och en frisk medvind på upploppet.
En dag att sprinta fort på helt enkelt.
Inför försöket var jag lite osäker på hur benen skulle kännas efter ett par lugna dagar med resor och dylikt. Men när jag gick ner i blocket hade jag ändå en bra känsla i kroppen.
Loppet var kanske det mest rytmiska och avslappnade jag gjort på länge. Jag kom ut bra och tryckte färdigt alla rörelser och kände hur jag drog ifrån övriga fältet vid 40m. Jag hade sen förmågan att utnyttja den fina vinden (+3.1 så lite för stark) hela vägen in och utan att spänna mig för mycket. Klockan stannade på 10.64 och korrigerades sedan till 10.67. Det snabbaste jag sprungit någonsin! Oerhört skönt och känna att den farten fanns i kroppen. Men det bästa var att det kändes som det fanns mer. I det här loppet var det ingen som pressade mig efter 40m.
Kanske var det här allting gick snett. Viljan att göra så mycket mer i finalen, viljan att krypa ner under 10.70 i godkänd vind. Istället var det här dagens ”Idol-Ola lopp”.
Det här lugnet jag hade i accelerationen i försöket var som bortblåst och istället blev det stressigt vilket gjorde att jag inte fick någon fart med mig mellan 10-25m. Väl där var jag alltför långt efter för att rädda upp det hela och började sedan spänna mig lite ytterligare. 10.81 (om jag räknat rätt mitt livs 4:e snabbaste lopp i godkänd vind) har aldrig känts så dåligt någon gång. Vinden var perfekta +1.9 och jag var piggare i benen än i försöket. MEN jag kunde inte slappna av och ta vara på läget. Surt!
On the flipside så är det samtidigt oerhört skönt och känna att formen är på rätt ställe och jag har kapaciteten att springa fortare än jag någonsin gjort. Den dealen hade jag tagit alla dagar i veckan efter 7.06 i debuten på 60m i vintras!
Nästa race blir på hemmaplan i Växjö den 13:e. Förhoppningsvis kan jag upprepa fjolårets fina tävling med pers på 100m då istället.
*****
Växjö ja, nu är jag faktiskt hemma i föräldrarhemmet igen för resterande delen av den här sommaren. En vecka i lugnt tempo innan det blir full rulle med jobb och hela konkarongen resten av tiden.
Eriks friidrottsblogg 