Jaha det var den första dagen på jobbet. Och den var strukturerad, lättjobbad och…ähh den var såklart som alla andra premiärdagar.
Lätt kaotiskt, oklart och med en viss känsla av panik över om det kommer fortsätta såhär. Vilket det givetvis inte kommer göra – så fort man har en telefon, normal dator och en nyckel till redaktionen.
*****
I kväll blev det ett lugnar löppass, lite stel efter några knäböj i går men ändå en rätt bra känsla på de 3x100m jag sprang.
Molnen har sedan ett par dagar tillbaka dragit in över Albufeira (och nu även askan tydligen!).
Men som min systers ende broder skaldat så har ”solens bortovaro inte förmörkat våra idrottsliga prestationer”. Efter vilodagen i torsdags har två riktiga kvalitetspass avverkats. I går gick var det ett tufft sprintpass som genomfördes.
4x80m stegringslopp upp i maxfrekvens följdes av 4x10m block. Därefter blev det 2x2x100m innan vi rundade av med ett par lugna 120m lopp. Blocken kördes med fokus på teknik en och en samtidigt som Ivar-systemet gjorde sitt och tog tusendelsnära tider på loppen. Klart bättre starter än förra veckan och första gången under 2.00 på 10m inklusive reaktionstid. Det finns fortfarande mycket detaljer att jobba med men de stora bitarna börjar falla på plats nu vilket känns riktigt skönt!
Loppen efteråt bjöd också på bra löpning. Jag och Stefan fick sällskap av snabbe Nil de Oliveira på de två första loppen. Snittet över fyra lopp låg på fina 10.2 (på första fot) i den växlande vinden. Även det ett steg framåt från förra veckan. Även där känns det som tekniken är på frammarsch efter att ha specialstuderat videor här på eftermiddagen.
Med möra ben från gårdagen gav vi oss i kast med ett kontrasstyrkepass utav guds nåde. Tunga benböj och hopp med stång följt av flera hopp övningar i en trevarvscirkel. Det följdes av häckhopp och medicinbollskast. Förutom lite knästrul under häckhoppen så var det ett riktigt bra pass.
Stumma ben fick sedan en ruggigt smärtsam massage av den gode Bernt som fick undertecknad att vrida sig i plågor.
*****
På tal om plågor så har jag och Hassel (eller Smulan om ni nu vill det) inlett vårt arbete med den vetenskapliga rapporten. Ett oerhört diffust arbete som har ytterligare komplikationer i den dynamiska duons hjärnors nuvarande avstånd. Men nu har vi i alla fall snickrat ihop problemformuleringen så det är väl ett litet steg på vägen i alla fall.
Vill sedan tillbakavisa tanken som Hassel lyfter på sin blogg om att jag skulle vara klassens mest ambitiösa människa. I bästa fall är jag god tvåa, lååååååångt efter Hassel själv. Känns tryggt!
*****
Nu ska vi se om vi kan enas om middagsplanerna för kvällen. Dagens födelsedagsbarn(senast vi bloggade var det också födelsedag för en i gänget), coach Tobbe K, är sugen på indiskt men de ska ju i så fall köras en bit. Vi får väl se vartåt det barkar hän!
Nej rubriken till trots är detta inte ett hyllningsinlägg till en medioker svensk film från 2000-talets tidigaste dagar.
I stället är det en snabb sammanfattning av en dag som aldrig blev som den skulle. Now for the long story…
*****
En dag när man fick förlita sig till kollektivtrafiken för sina göromål hade jag planerat hela dagen kring två evenemang. Dels ett möte på vallen vid halv fyra dels ett biobesök vid 18.15.
Innan det förstnämnda inplanerade mötet tänkte jag stöka undan ett kortare träningspass med rörlighet, fotstyrka och bål så därför fick jag ge mig in redan vid 13.15 med nr 114. I samma ögonblick som jag hoppar på bussen ringer min mötesmotpart och säger att vi får avboka då han tvingats ta en omväg hem från Malmö…En kompis och jag har ett uttryck som säger ”chockad men inte förvånad”, det kändes mycket applicerbart.
Istället fick jag nu lyxen att fördriva tre timmar på vallen med ett pass som normalt sett tar dryga timmen. Givetvis en baggis för en lallare som undertecknad, särskilt som tipshallens gräs uppenbarade sig helt utan hyresgäster i dag.
Jaja det var ju i alla fall en bio kvar på dagen. Kommer ner och hämtar ut biljetterna och möter upp en gammal jobbarkompis som skulle följa med.
Shutter Island hette filmen vi skulle se. En thriller av Martin Scorsese som fått goda betyg. Handlar om en genialisk massmörderska som rymt från hispan… Mer än så vet jag fortfarande inte.
Det var nämligen så dagen till ära att när vi skulle riva biljetterna så säger biokillen att vi tyvärr inte visar den filmen i dag…
Vadå inte visar? undrar jag förvånat med mina två biljetter i handen!
Nej saken var den att här renoverades det biosalong för framtida 3d visning och det hade inte blivit klart. Ett misstag hade gjorts och tanken var aldrig att man skulle kunnat beställa biljetter till den filmen. Så där stod vi. Vi fick dubbla biljetter tillbaka och började fundera på våra alternativ. De var tyvärr inte så många…vi hade ju trots allt tagit oss till bion och film skulle ses.
Resultatet – Alice i Underlandet…
****
Och nu mina damer och herrar, dags för klon på denna avskyvärt för långa berättelse.
När vi slår oss ner i våra stolar och småler lite åt roliga och välanimerade figurer i Underlandet och mest väntar på att få bedöma Johnny Depps insats smyger det på oss. Folk pratar ovanligt högt, skrattar på fel ställen och allt detta ovanligt ofta…
Vi skulle gått och sett en film om en kvinna som rymde från en låst avdelning, istället hamnade vi med gott om folk som var långtidsbesökare på de lite öppnare varianterna. Jag tror på fullaste allvar att minst 30% av besökarna var där i jobbet så att säga… Där satt vi och skrattade (hjärtligt! vi är ju dock f.d. jobbarkompisar på ett ställe där man jobbat med dessa killar och tjejer…) och undrade hur vi hamnade där.
Ahh the irony of it all!
****
Två saker planerade – noll genomförda. Failure!
****
… Filmen? Nej se den inte om ni inte har några fler alternativ.
Publicerat i media, Min träning, om mig
Märkt Alice i Underlandet, inställt, Martin Scorsese, Shutter Island, Träning
Det här har varit en dag som jag på alla sätt borde uppskattat. Plusgrader i luften. Ingen schemalag undervisning och två på pappret roliga träningspass. Ändå gick det fel.
En lätt irritation kanske började byggas upp redan vid frukosten när jag insåg att hela kroppen bara sa nej tack till träning i dag. Ont överallt, trots att jag bara körde ett lätt semesterpass i går. Välkommen till verkligheten liksom.
Jag gick ner och körde mina knäböj (för första gången på flera månader!) och var ändå rätt tillfreds med livet när jag spankulerade (for you vocabular lovers out there) hemåt. Jag visste redan då att det borde tentapluggas när dörren slog igen hemmavid. Vad jag inte visste var att kursboken håller lite svajig standard för att inte tala om tentaformatet från förra året. Om vår tenta är liknande den så kan den närmast bara beskrivas som ett skämt utan punchline.
Frågor som hur många lyssnare har Radio Västernorrland gör mig både mörkrädd och förbannad. Vilken relevans har det för vår praktiska kurs i journalistiska metoder? Det är en sak att prata om målgrupp om man nu vill väva in p4 av någon outgrundlig anledning men lyssnarsiffror i ett län??
Jag tog mig ändå samma och plöjde 80 sidor i en gudsförgäten bok och började ladda för ett nytt träningspass då telefonen ringer:
”Hej det här är ett automatiskt meddelande från SJ”
Kallsvetten kom direkt! Summan av den berömda kardemumman var att tåget som jag ska åka hem med på fredag inte går längre än till Stockholm. Något de vetat om sedan 22 februari men inte berättar för mig förrän i dag. Den 22 februari hade jag kanske kunnat stanna två timmar extra på centralen och tagit nästa tåg men nu är varenda tåg söder om sthlm uppbokat. Fortsättning följer och SJ utlovas en egen bloggpost när jag kommit fram i tfn-kön som fortfarande är ”mer än 45 minuter”.
Irritationen satte vissa spår i dagens sista träning också, men det mesta kan jag nog inte skylla på SJ. Formen är helt enkelt mer frånvarande än personalen i SJ:s växel just nu…
Nu mer tentaplugg. Whooopidoo!
Andra riktiga dagen med radio i dag. Vi fem, bestående av Bonnie, Sanna, Sofia, Emilia och undertecknad kokade ihop en riktig kioskvältare till radioteater.
Fem minuters färdigt arbete på en hel dag, men bra blev det:) Snygga effektljud och dramatiska prator från alla inblandade. Själv hade jag den otacksamma uppgiften att försöka imitera en viss dansbandsmogul från Skara. Inte den lättaste blandningen av västgötska, dregel och stockholmska men det blev något skratta åt i alla fall.
****
Träningen i dag var lugn och fin med lite återhämtningslopp i en oerhört kall Nordichall. I morgon är det dags och sätta lite accelerationer, enda momentet som fortfarande känns lite svajigt. Enda som gäller är att nöta och förhoppningsvis släpper det imorgon.
****
Nu ytterligare en kväll med handbollsdramatik uppblandat med fotboll från England.
Året är slut och jag tänkte göra en lista över de 10 roligaste ögonblicken 2009 – nooot!
Jag ska inte trötta ut er med fler j**la listor – men väl lite siffror.
Friidrottssäsongen 09/10 är i rak motsats till det här decenniet i sin linda och jag kan glatt konstatera att starten har varit bra.
En helt ny träningsmiljö med nya övningar och upplägg kan vara lite knepigt ibland men såhär långt går ”the year of adaptation” nästan bättre än förväntat.
Vi drog igång träningen i slutet i månadsskiftet september/oktober och med undantag för lite smågrejer så har nästan all träning genomförts som planerat. När vi nu går in i en mer högkvalitativ fas gör vi det med en solid grund bestående av:
– 98 genomförda träningspass. Nästan 100% av passen har genomförts, ett par pass fick åsidosättas pga småskavanker eller hetsig skolövning men inga sjukdomar eller långvariga skador.
– Mellan tummen och pekfingret 200 timmars träning.
Med det i bagaget är man redo för att skruva upp kvalitén en snäpp till och förhoppningsvis kunna göra en riktigt bra inomhussäsong.
Jag borde ha vetat bättre! Köpte häromdagen en stor burk pepparkakor som jag tänkte kunde vara gott och ha lite då och då…
Då och då…HA! Kan inte gå förbi burken utan att öppna den och äta en, två eller fler pepparkakor. Äter dem när jag inte ska somna med kurslitteraturen i soffan, äter dem när jag väntar på att maten ska bli klar. Snart har jag väl förätit mig!
Tur man tränar en del med kanske så de där pepparkakorna inte gör sig påminda på annat sätt än smulorna på golvet.
Dagen har bestått av två pass. Det första var accelerationer med motstånd. Det var första gången sen knähistorien och löpningen var till en början därefter. Men sista loppet var det bästa för dagen och det är alltid en bra tendens!
Andra passet bestod av frivändningar och bänkpress plus lite medicinbollsövningar. Återigen första gången jag körde lite tyngre styrka för benen sen knät strulade till sig. Gick inte riktigt på max men kunde utan större problem vända runt 120kg och det bästa var att knät inte gjorde sig påmint i själv övningen. Bänken däremot gick verkligen på max! Slutade med tangerat pers, precis enligt program, på 100 kg!
*****
Efter passet blev det till att gå direkt till en redigeringsövning på tid på skolan. Ingen vidare sida jag producerade men kul att prova att jobba lite under press. Mycket redigerande just nu och det tar en hel del tid vilket gör att annat plugg hamnar lite efter. Förhoppningsvis kan den lite lugnare träningsveckan som kommer balansera upp läget lite!
Publicerat i Journalistik, Min träning
Märkt bänkpress, pepparkakor, pers, Träning
Blev dubbla pass i dag för att prova knät lite.
På morgonen var det styrka som gällde men med försiktighet som ledord. Provade lite lätta ryck men är svårt när man inte riktigt vågar ösa på. Istället för att köra stöt så blev det lite snabba halva knäböj. Kändes rätt bra och att ha missat ett par styrkepass är inte hela världen.
Löpningen däremot känns viktigare för min del och därför var andra passet för dagen ett glädjande besked. Istället för 2x3x120 i rätt snabb fart körde jag 2x4x120 och lite kortare vila och lite lugnare farter för att testa knät. Sakta men säkert gick det dock allt fortare utan smärta och sista 4 loppen gick bara sekunden långsammare än förra veckan. Nu återstår det att se hur det reagerar över vilodagen imorgon.
****
Det var inte bara jag som testade saker. En ny apparat ska testas framöver för att se om det i framtiden kan ersätta knäböj . Försökskanin blir tyngdlyftaren och naprapaten på teamed Johannes. Han ska nu under åtta veckor byta ut sina knäböj mot hopp på den här plattan och se om det ger mer effekt till nästa testtillfälle.
FJädermotstånd ska sätta fart på den här demontyngdlyftaren!
Blev inte sjukhuskulverten i kväll utan vi drog 300m loppen i elljusslingan för att skona kropparna lite. Kuperingen gjorde vissa lopp lite tuffare och andra lite lättare men summa summarum ett riktigt bra pass där jag kände mig stark hela vägen.
Då morgondagen är ett enda gytter av åtaganden och riktig träning nästan blir omöjlig så var detta sista passet i Sundsvall innan vi tar helg i Växjö!
En försmak av Småland blev det till middag här i kväll med två fina isterband till potatismoset! Otroligt fint såhär en simpel tisdagkväll.
Fredagspassen börjar bli en skön veckoslutstradition med första ett styrkepass på Nordic, där vi öste på rätt bra idag, för att sedan åka ner till simhallen och plaska lite med simfötterna.
Bänken och mark var dagens huvudövningar och de gick klart bättre än förra veckan. Men skönast i dag var nog att man inte var helt förstörd av baksidorna efter hamstringsklubbens möte i går. Träningsadaption är underbart!
Skönt trött efter simningen så avslutades kvällen med ett skönt poker-homegame i goda vänners lag. En annan kan tyvärr inte unna sig något extra gott den här helgen efter en lite bitter förlust men riktigt trevlig hur som helst och de blir säkert fler gånger!
*****
På tal om poker så har jag bestämt vad mitt reportage ska skildra. Sundsvalls Casino cosmopol! Har bokat in en intervju med deras chef nästa vecka, ska bli spännande. Ska nog dra ner dit i morgon för att prata lite och spana in miljön.
Eriks friidrottsblogg 