Resting days

Sista passet på den här träningsperioden är nu avklarat! Avslutningen blev bästa tänkbara med 2x3x120m som alla gick på stipulerad fart. Avlsutade varje serie med lopp i spikskor och vilken skillnad det är, man kan bara trycka i väg och sen är det bara och lägga i cruise control.

Nu blir de 3 dagars helvila innan lite lättare träning tar vid resten av veckan inför nästa träningsperiod.
Kanske låter lite konstigt att jag helt plötsligt går från 9 pass på en vecka till 3 nästa veckan men det är som coach sa på vägen hem från träningen, man måste våga vila!

Sofflocket får nog dock klara sig utan mig rätt mycket den här veckan ändå. Det finns en hel del att ta tag i på skolan och ska försöka städa undan så mycket som möjligt de här dagarna som är lite lugnare träningsmässigt.

*****

Bo Kaspers i går är väl förresten värt ett omnämnade här med! En habil insats på alla sätt och jag tycker de 3/5 som klasskompis Oscar Sundell gav den i Sundsvalls Tidning var helt rättvisa.

Nu ska den här vilan inledas med fläskpannkaka och El Clasicó. Kan de bli bättre?! En blandning mellan de bästa av svensk husman och kontinental fotboll:) Visca Barca, mes que un clúb!

****

Finns väl dock bara ett sätt att avsluta ett inlägg en sådan här dag:

Bilder från Bob Hund

Här kommer lite bilder tagna med min stackars lilla Iphone…

Bob Hund ägde pipeline hela kvällen!

Är Tomas Öberg den störste vi har i svensk pop?

Conny Oskar Nimmersjö, vilken energi!

Tinnitus i mitt hjärta! Bob Hund!

Det var som att kastas tillbaka 8 år i tiden. Det kunde lika gärna varit Emmaboda eller Uffes källare, man stod där återigen mitt ibland pagefrisyrer och Converseskor precis vid scenkanten och bara väntade andäktigt.

I en ljudbild hämtad från framtiden kliver de så upp på scen. Bandet som är svaret på allt positivt med 90-talet och som fortfarande är svensk pop personifierade.
Bob Hund äger oss direkt. Tomas Öberg ställer sig på träräcket vid scenkanten i sin zorromask och svarta damhandskar och bara tittar ut över och ner på oss i publiken.
Som en vampyr bara suger han upp all vår förväntansfulla energi och gör den till sin innan han i första låten bara kastar den tillbaka till oss i form av pop i sin renaste form!

1 timme 45 minuter…1.45 minuter! Så länge är vi alla i dess våld. Det spelar ingen roll om du är 16 och inte ens var född när Bob Hund släppte sitt första album eller om du är 40+ och därmed jämnårig med bandet självt. Alla rycks med. När Istället för musik förvirring går igång hoppar vi alla.

Conny Nimmersjö ser ut som 55 men beter sig som 22 och Öberg krumbuktar sig på stolar, högtalare och koner…allt han kommer över. Mikrofonen går runt bland publiken ner i byxan på Öberg och kastas mot golv och högtalare.

Mest magi skapade nog Tomas Öberg ändå när han la bort micken och sjöng helt utan hjälp i den lilla lokalen. Så intimt så otroligt bra! Konsten att bryta av med något helt oväntat!

Jag har aldrig sett dem lajv trots att det varit min önskan i säkert 10 år nu. Äntligen var man där. Jag kunde säkert klaga på att publiken inte alltid svarade bandet som man ville och kanske klaga på nykterhetspolicyn som i viss mån hindrade publiken för att våga vara så käftig som Bob Hund vill ha den.

Men vafan, när jag gick hem i den kalla (2,6 grader) Sundsvallsnatten iklädd endast t-shirt och vårjacka med svetten rinnande nerför ryggen så huttrade jag inte ens. Värmen från Sveriges popkungar kommer stå sig stark länge!

Skulle egentligen gå på basket i morgon men det vetifasen. Chansen är stor att jag har ”tömt spargrisen och plankat in” som Bob Hund uppmanade för att se dem igen på stadshuset.

****

Bilder kommer i separat inlägg…

Cementvader och glädjebesked

Det blev Sidsjön igen för ytterliggare ett flåspass.
Dagens program blev (förutom monsterbacken upp till Sidsjön!) 6min joggvärm i hygglig fart sedan 15 x 60/20 för att avsluta med 6 minuter nedjogg. Allt som allt blev det alltså återigen två varv kring sjön och ytterliggare 6km under bältet.

Vaderna var lite stela efter förra vändan vid Sidsjön men det är inget mot hur de känns nu. Den här gången drog vaderna ihop sig till två cementklumpar direkt efter passet och jag tackar min lyckliga stjärna att det bara är nedförsbacke hem.

*****
Väl hemma slog jag på SVT 2 för att kolla om Gustav Larsson dragit iväg och döm om min förvåning. Där var inte Susanne Ljungskog utan den klart mycket mer sympatiske (ja rent av duktige) ex-cyklisten Magnus Bäckstedt som satt som expert.
Lite synd dock att det är en sån himla långdragen tävling när herrarna kör tempo. Gustav kommer nog inte iväg förrän jag har tagit mig till skolan.

****
Inte länge kvar till Bob Hund nu:-)
Här är titelspåret från senaste plattan!