Sundsvall Windsprint är här för att stanna under en lång tid framöver! Otroligt arrangemang med de förutsättningar som finns i Sundsvall. På plats fanns VM-finalister ( ja till och med en guldmedaljör i längd!) och riktigt kompetenta amerikaner och jamaicaner men framförallt i princip alla svenska sprinters!
På Windsprint gavs verkligen optimala förhållanden för att prestera. Vi hade runt 20 gradersstrecket och en stadig medvind runt godkända 1-2m/s större delen av dagen. Även runt omkring ordnades allt väldigt fint med boende på anrika Elite Hotel Kanust och transporter var man behövde dem!
Synd då bara att en annan inte kunde dra nytta av de fina förhållandena överhuvudtaget. I försöket på 100m kändes allt ganska bra innan och jag kom iväg riktigt bra och låg med vid 30-35m. Tyvärr klarade jag inte hantera den starka vinden (+2,5) och hamnade med steget ”bakom mig” resten av loppet. Tiden, 10,91, räckte för b-final. För a-final krävdes fina 10,67!
B-finalen kändes klart ok rent tekniskt. Kom inte riktigt iväg lika bra men sprang klart bättre fullfartslöpning därefter. Saknar dock det där lilla extra, känns som man saknar kraftutveckling lite. Tiden blev 10,89 i +1,1.
A-finalen vanns på riktigt högklassiga 10,18 av jamaicanske talangen Winston Barnes tätt före Andrew Hinds. Stefan Tärhuvud, hemmasonen, var enda svensk i finalen och kom in på en 6:e plats med 10,46. Högklassigt!
Att sedan ladda om för 200m var lite tufft när man inte kände att formen var där riktigt. Blev lite strul med calling och så innan så var i princip att bara gå ut och dra på sig spikskorna. Blev en liten chock för kroppen. Hade bana 2 i ett riktigt bara b-heat med ett gäng 21,30 killar. Kom iväg och kände direkt att de skulle bli långa 200m. Helt fel inställning jag vet, men inte mycket att göra just där och då. Kom ut klart distanserad på upploppet och tappade geisten lite. Tog mig in på 22,19 och får väl vara ganska nöjd med att ha fått ett rejält sprintuthållighetspass inför SM nästa vecka.
Bekantade mig också med min blivande massör i Sundsvall, Bernt! Han gav mina vader och baksidor en rejäl omgång och han och jag ska nog hinna träffas en hel del framöver!
***
För att glömma loppen (i mitt fall) och för att fira bra prestationer ( i några andra fall) var vi ett gäng som drog ner till casinot i Sundsvall. Efter ett tag tog jag och Emil Zail plats vid No limit hold em bordet. Emil som började med att trippla upp var stekhet och även jag lyckades gå därifrån dubbelt så tätt som vid entren så trots en tung dag somnade man gott på kvällen!