Ni skrattar kanske, många gör det, när jag säger att jag älskar och kolla på cykel.
Såg nog hälften av Le tour-etapperna i sin helhet i somras och man blir lika imponerad varje gång. Kanske inte va cyklisterna utan av radarparet Roberto Vacchi och Anders Adamsson som guidar oss tittare mellan allt från medeltida kyrkor som svischar förbi till hemligheten med olika typer av växelsystem.
Kommentatorerna med stort K!
Därför kändes det lite tungt att inse att min nya lägenhet här i Sundsvall inte var utrustad med Eurosport. Lite tröst i bedrövelsen var att SVT hade köpt rättigheter till cykel-VM.
Föga anade jag vad som väntade!
Där var hon, Susanne Ljungskog. Maken till mer opersonlig och dålig expertkommentator har nog inte tv-sportens värld sett sen Malin Ewerlöf ”mmm”:ade sig igenom en hel friidrotts-gala på Eurosport häromåret. Jag har försökt sen klockan två (i skrivande stund 1,5 timmar) att titta/lyssna på sändningen från damernas tempo – men det går inte!
Hon knäcker mig, hon äter upp all min lust till cykelsporten. Jag går in och läser gamla inlägg på Vacchi och Adamssons eminenta bloggar bara för att jag kanske ska få tillbaka någon lust att se slutet på tävlingen.
Jag vill höra anekdoten om tempo-vm 97 när minsanna det och det hände…jag vill få en åsikt om den kanadensiska mästartröjan och dess alla brister. Istället får jag osammanhängande entoniga svar på frågor som förtjänar så mycket mer….
Avslutningsvis vill jag hylla SVT för initiativet att sända VM och salutera den stackars kommentatorn som försöker driva sändningen framåt trots Ljungskog!
Edit: Där kom droppen! Ljungskog: ” Zijute… intressant namn det där…låter som hon har celluliter överallt” *högt skratt* -*skriande skratt* -*pinsam tystnad*. ARRRGGHHH