Kanske ska vara glad för det lilla i dag

När starten sköt för andra gången inom loppet av en halv sekund hade jag redan mentalt börjat snöra av mig skorna, förbanna min dåliga kyla, gått mot duschen och tänkt på en tröstpizza i Simlångsdalen. Men ok, jag vänder mig om och tar det röda diskvalificeringskortet som en god sportsman. Någon gång ska ju ändå vara den första…

Men döm om min förvåning när startern gick tre banor för långt och visade det röda för en annan löpare. Medrigg, klonk, andra chans you name it. Jag fick springa ett försökslopp och jag gjorde det hela rätt bra. Ledde från start till mål och hade 10.88 i lätt medvind.

Varför blev jag då inte diskad trots att jag trillade ur blocken förre det att, den notoriskt långsamt skjutande Prytz, hade avlossat startpistolen? Jo grejen var att vi gick upp på färdiga och låg stilla enligt regelboken så ryckte killen på bana 6 och därmed fick vi ligga någon låååång sekund till. Så lång att jag inte kunde hålla emot längre och trillade ur blocken. Därmed bedömde startern att det var den andra killen som orsakat tjuven. Rätt eller fel enligt regelboken? Ingen aning – men tack för den i af.

Till saken hör väl att han senare lyckades hålla ännu längre i andra startern…Bara Prytz.

Finalen blev tyvärr en trist historia. Totalmiss ur blocken sen var det loppet förstört. Springer jämnt med de två som slår mig från 30 och in men då har min usla start redan förstört för mig.

*****

Nu vankas en träningsperiod de närmsta veckorna för att kunna toppa formen mot SM i slutet av augusti. Ska faktiskt bli riktigt kul, släppa tävlingsfokuset och börja jobba på de delar som inte riktigt funkat under säsongen hittills.

Bra dag

Två bra nyheter till morgondagens tidning och ett bra träningspass avklarat.

En av grejerna hittar du här: (kan dock inte creda mig för bilden som det står där…)

På träningen var det mest starter som låg i fokus. Relativt stabila blockstarter och får man lite mer frekvens på benen tror jag helgens lopp på 100m i Halmstad kan blir riktigt bra.

En av accelerationerna:

*****
Avslutar med att skicka med ett grattis till Tom Kling-Baptiste och Joni Jakko som i dag blivit klara för EM i Barcelona.

Paassiiiiv…

…som Stig Strand hade sagt.

Såg just loppet på TV4 och analysen som jag och Håkan gjorde direkt efter målgång stämde väldigt bra.

Accelerationen var helt ok, men efter 30m när övergångsfasen till fullfartslöpningen ska påbörjas blir det alldeles för avvaktande. Tappar tryck och frekvens. Sen avslutar jag ändå hyggligt trots allt.

Tiden 10.93 är ju definitivt inte särskilt bra men och andra sidan var det i princip ingen som sprang på topp i fältet i dag. Förutom vinnaren låg alla i princip på 1-2/10 över årsbästa. I dag kändes det precis som man hade behövt ett lopp till.

Tekniskt var loppet bra så nu är det bara att ladda om inför två snabba lopp i Göteborg i helgen.

****

Kvällens bloggning kom lite sent men jag fick nöjet att sitta och käka middag med coach Håkan och Norges motsvarighet till sprintguru,Leif-Olav Alnes. Många sköna historier att berätta.

I morrn blir det tågresa på förmiddagen följt av lite jobb på kvällen innan vi reser mot Gbg. Så sömn inatt är nog inte fel det heller!

Tävling mellan VM och bröllop

Ja jag antar att ni inte är inne på denna stora portal och uppdaterar för nyheter en dag som denna. Det är visst fest i Stockholm och är ni inte där så kanske Sydafrika påkallar uppmärksamheten.

Nu ska jag givetvis trots detta inte undanhålla er dagens event i på Västra Marks IP i Karlskrona.

Stabilt har jag sagt förr och jag säger det igen. Men i dag hade jag verkligen velat ha det där lilla extra också.

I försöket fick jag på en riktigt bra acceleration men i brist på konkurrens blev jag sedan lite passiv i fullfarten och hamnade lite tillbakalutad. 10.90 i +1.2 var stabilt men inte så mycket mer.

Finalen gick sen bara 35 minuter senare så bara att fokusera om. Nu på banan jämte startkanonen Daniel Persson som säsongsdebuterade med 10.70 i sitt heat. Jag fick en riktig pangreaktion och var först ut ur blocken men fick sedan något steg där jag tyvärr klev igenom och fick därför inte riktigt den rytm i accelerationen som jag önskat. Vid 40m var jag sen halvmetern bak Daniel och det höll sedan i sig hela vägen in i mål. Jag spände mig (återigen) lite för mycket mot slutet och klarade därför inte av att utnyttja den starka medvinden (+2,5). Tiden godkända 10.81, 6/100 från segern, men nu vill jag ha mer!

Om kroppen känns bra så ska det bli 200m lopp i morgon. Eventuellt följt av ett maxlopp på 300m (i träningssyfte) för att blåsa ur kroppen helt inför en formtoppning mot slutet av månaden. Kan bli en utmaning!

*****

Sen vill jag givetvis avsluta den här bloggposten med ett grattis!

Ja till Tobbe och Åkerström, som satte 400m pers i dag, så klart. Vad trodde ni…

Stabilt utan att glänsa

VM har såhär långt bjudit på bra intensitet, bra vilja men kanske inte glänst det där lilla extra. Så var min dag på, kanske inte fullt så glamourösa, Smålandsspelen.

Inte det där lilla extra men likväl stabila resultat rakt igenom.

100m: I heatet missade jag lite i accelerationen och när jag väl kom upp i löpningen så möttes jag plötsligt av en vändande vind som slog mig i ansiktet. Löpningen blev lite slitig därefter. Klockan stannade på 10.99 och vinden mycket förvånande på plus 1.4. Just vindarna var ett återkommande ämne under dagen. Det blåste rätt kraftigt från sidan något som gjorde att vindarna vände på upploppsrakan under dagen.

I finalen gjorde jag en riktigt bra acceleration. Tyvärr fattades det lite i toppfarten i dag och jag kunde inte riktigt dra nytta av den på bästa sätt. Att sedan springa i princip själv (närmsta löpare nästan 5/10 efter i mål) gjorde väl sitt till. 10.86 i  +1.4 är ändå ett bra dagsverke!

200m: Trots att jag kände mig lite sliten efter två lopp var de vindmässiga förhållandena lite för bra för att tacka nej till. Loppet var dock mest en kamp mot kroppen. Slet ont i kurvan utan att få något gratis och in på upploppet var det återigen ett sololopp. Sista 30m blev jag ordentligt trött (som vanligt, fast värre). Dock 21.99, ett stabilt lopp igen. Jag och mina medtävlare diskuterade sedan vindarna på väg tillbaka och kom överens om att det nog nästan inte blåst något alls. Gissa om vi blev förvånade när vindmätaren hade visat +5.0!! Jag sticker ut hakan lite här och säger att det ALDRIG kan stämma. Alla lopp idag pendlade mellan -2 och +2.5, utom just vårt. Längdhopparna som hoppade precis före vårt lopp hade till och med motvind…

Nåja ingen ko på isen eller vad man brukar säga. Ett gott dagsverke trots allt!

Nu: Voltarensalva, ben i högläge, fotboll och en bättre påse löst!

I morgon: Jobb på SMP! Lite nervigt minst sagt…

Kunde blivit så mycket mer…

Som vitt och svart. Som yin och yang. Som Emil Jensen och Idol-Ola.

En bra beskrivning av en dag som kunde blivit så mycket mer men ändå blev det bästa någonsin.

Vallhamra IP var en ny bekantskap för mig (trots att man kuskat land och rike runt i 15 år nu) som friidrottare. Och som denna lilla idrottsplats välkomnade oss i dag. Sol, tjugotalet grader och en frisk medvind på upploppet.

En dag att sprinta fort på helt enkelt.

Inför försöket var jag lite osäker på hur benen skulle kännas efter ett par lugna dagar med resor och dylikt. Men när jag gick ner i blocket hade jag ändå en bra känsla i kroppen.

Loppet var kanske det mest rytmiska och avslappnade jag gjort på länge. Jag kom ut bra och tryckte färdigt alla rörelser och kände hur jag drog ifrån övriga fältet vid 40m. Jag hade sen förmågan att utnyttja den fina vinden (+3.1 så lite för stark) hela vägen in och utan att spänna mig för mycket. Klockan stannade på 10.64 och korrigerades sedan till 10.67. Det snabbaste jag sprungit någonsin! Oerhört skönt och känna att den farten fanns i kroppen. Men det bästa var att det kändes som det fanns mer. I det här loppet var det ingen som pressade mig efter 40m.

Kanske var det här allting gick snett. Viljan att göra så mycket mer i finalen, viljan att krypa ner under 10.70 i godkänd vind. Istället var det här dagens ”Idol-Ola lopp”.

Det här lugnet jag hade i accelerationen i försöket var som bortblåst och istället blev det stressigt vilket gjorde att jag inte fick någon fart med mig mellan 10-25m. Väl där var jag alltför långt efter för att rädda upp det hela och började sedan spänna mig lite ytterligare. 10.81 (om jag räknat rätt mitt livs 4:e snabbaste lopp i godkänd vind) har aldrig känts så dåligt någon gång. Vinden var perfekta +1.9 och jag var piggare i benen än i försöket. MEN jag kunde inte slappna av och ta vara på läget. Surt!

On the flipside så är det samtidigt oerhört skönt och känna att formen är på rätt ställe och jag har kapaciteten att springa fortare än jag någonsin gjort. Den dealen hade jag tagit alla dagar i veckan efter 7.06 i debuten på 60m i vintras!

Nästa race blir på hemmaplan i Växjö den 13:e. Förhoppningsvis kan jag upprepa fjolårets fina tävling med pers på 100m då istället.

*****

Växjö ja, nu är jag faktiskt hemma i föräldrarhemmet igen för resterande delen av den här sommaren. En vecka i lugnt tempo innan det blir full rulle med jobb och hela konkarongen resten av tiden.