Jag har med den här bloggen hela tiden strävat efter att ge en bild av all form av träning som vi genomför och större delen av mitt övriga liv. Därför skulle det ju vara bloggens självmord om jag struntade i och ge en bild av dagar då saker och ting inte funkar.
Helgen var ett sådant bistert uppvaknande som jag helst hade velat sopa under mattan men som jag tycker mig vara skyldig att dela med mig av för att ge lite balans till alla bra prestationer vi genomfört (och skrytit om) under vinterns träning.
I dag var det dags för veckans snabbhetspass. Hela passet fotades genom ST-fotograf Welanders lins och reportaget kommer finnas i ST på måndag.
Hade ju hoppats att mina ben skulle ha piggnat till ordentligt tills i dag, men det var väl inte den sanning som vi ska visa upp här. Känslan är lätthet i kroppen men dåligt med frekvens i maxlöpningen. Ytterligare motsägelsefulla resultat just nu är att passet inleddes med pers i CMJ-hopp vilket borde betyda bra form.
Är jag då helt utan förklaring till denna lite sämre form? Nej då så svarslösa står vi inte. Jag vet att träningen har gått riktigt bra under vintern, så basen finns där. Men övergången till formdrivande träning (som är den svåraste biten under hela året= har genomförts på ett nytt sätt gentemot tidigare med klart mer vila. Förhoppningen är ju att detta ska få en klart bättre effekt tillslut. All form av ny träning är ju en typ av experimenterade vilket också innebär att vi måste köra efter planen för att se om vi kan få ett bättre slutresultat.
Detta innebär också att vi kommer att åka till Bollnäs för att springa 60m till helgen. Målet kommer vara att hitta tillbaka till rätt teknik i maxfartslöpningen och ta med oss den positiva känslan vidare till en kommande formtopp. Inga stordåd att vänta med förhoppningsvis ett litet steg i rätt riktning!
****
Nu blir det film och ännu en sovmorgon:)
Eriks friidrottsblogg 