Kategoriarkiv: om mig

The End

Det blev en tuff dag i går.

Vad som känns mest i dag, de 80 milen i bil eller de tre loppen på stadion däremellan, vet jag inte. Men jag vet att min kropp säger tack för att det var den sista tävlingen. Det var tre lopp med stegrande prestation, ett svagt 100m-lopp ett bra 200m lopp och en avslutande stafett där jag tycker vi överpresterar (med förutsättningen att ingen växlat med någon annan någon gång förut:)).

När jag tog pinnen i mål på den stafetten tog vi oss förbi Ullevi och lyckades undvika en sistaplats totalt.

När jag tog den pinnen i mål gjorde jag också mitt sista lopp som elitaktiv friidrottare. Nej det här är inget dåligt bloggskämt från en halvtrött skribent och sliten friidrottare. Det är färdigt nu. 15 års friidrottande och 7 års elitsatsande fällde sig i mål på Stockholms stadion i går.

Varför?

Ja anledningarna är flera. Främst handlar det om en blandning av motivation och (o)möjligheten att satsa fullt ut.

När jag flyttade till Sundsvall gjorde jag det i mångt och mycket för att få en nytändning och söka mig till den bästa möjliga träningen som det här landet har att erbjuda. Ett grymt bra beslut!

Jag har under året tränat på ett nytt spännande och utmanande sätt och lärt mig jättemycket. Sparringen med Stefan och all kunskap hos Håkan har givit precis den nytändningen som jag sökte efter. Samtidigt har jag haft bästa möjliga stöd av Tobbe och Agne på Atleticum i Växjö som gjort att jag kunnat tävla och förbereda mig på bästa sätt. Resultaten kom inte som jag hoppats på men med ny träning var det inte helt oväntat heller. Ett år till av bra träning här skulle säkert kunna ge mig mycket mer.

Men det är där saker och ting blir svåra. Journaliststudierna gör att jag under nästa vår kommer befinna mig på en ny ort, praktiserande på heltid, under hela våren, förhoppningsvis följt av en heltidstjänst under sommaren som vikarie någonstans. Jag skulle alltså inte kunna dra nytta av en ny tuff träningshöst. Att lägga ner nio träningspass i veckan för att sen komma till tävlingssäsong och inte kunna skörda frukterna är ett upplägg som svårligen kan motivera (i alla fall) mig till elitträning med allt vad det innebär i form av olika uppoffringar.

Och som ni märker skriver jag förhoppningsvis heltidsjobb i stycket ovanför. För så är läget just nu. Jag är grymt lyckligt lottad som pluggar (och jobbar) med något som är så roligt att jag inte tvekar en sekund när det gäller att prioritera det framför något annat just nu.

Kanske hade läget varit annorlunda om jag gjort 10,60 i år, men ärligt talat så tror jag inte det.

Nu ska jag istället ägna hösten åt att njuta av att idrotta med vad som helst, när som helst. Spontanidrott bara för att det är så förbannat kul. En helt ny upplevelse för en idrottsidiot som undertecknad. Kanske blir det några hetspass i grusgropen med Stefan for the thrill of it, kanske får man skaffa årskort på SAK. Alternativen är många och lockande, bara att välja det man vill, när man vill. Men först VILA!

Som man brukar säga…Frågor på det?

******

Å just det, nu undrar ju ni alla (hybris) bloggläsare vad som kommer hända med den här friidrottsbloggen. Det mina damer och herrar kan jag inte svara på just nu. Kanske fortsätter vi här eller flyttar vi till annan plats i cyberspace under annat namn. I’ll let you know. Så länge är jag garanterat i gång på twitter som vanligt.

Tjeckien, Slovakien och tillbaks igen

3 månader i Härensås. Det hann nästan bli hemma igen, som det var förr. Men nu när jag sitter här på tåget norrut så är det nog trots allt med färdriktning hemåt. Tror jag.

Ska hursomhelst bli otroligt kul att att återse förrådet och dess stolta invånare, samtidigt som vi välkomna en massa nya journalister som ska lära sig hitta från skolan till kåren – och tillbaks igen. Jag ser fram emot de här två veckorna nästan lika mycket som när jag stod där utanför j-huset för cirka 360 dagar sedan.

1 år, det är sjukt hur mycket man hinner på ett år. Hade någon sagt att jag skulle ha heltidsjobbat i 10 veckor som journalist vid den här tiden så hade jag skrattat förläget och sagt att så lätt är det nog inte. Nu är det dags att spänna bågen med lite mer självförtroende och erfarenhet mot en grym höst och en spännande praktikvår.

*****

3 månader i Härensås, nu är det bara 3 timmar kvar till Sundsvall. De sista timmarna är alltid de långsammaste…

Ska försöka avhjälpa det med min nya drog – Mad men.

Weekend part III – Drömskt biobesök

Efter lördagens miserabla stryktipsförsök så såg jag ingen annan råd än att försöka muntra upp hjärna och hjärta med ett biobesök. Och eftersom jag jobbat i mitt anletes svett senaste veckorna så har jag inte hunnit med sommarhypen nr 1 – Inception. Så inte heller Ohlsson, som helt verkar frångått sitt ”1 biofilm om året koncept”.

Vi gick dit med förväntningar höga som (slut på liknelser och metaforer här nu)…höghus. Ja ni fattar.

2,5 timmar senare var alla förväntningar som bortsopade, vi gick med skakande huvuden ut ur salongen, tittade på varandra och gick under tystnad ut ur Filmstadens stolta.

Besvikna? Nej. Inte. Ett. Jävla. Dugg!

2 timmar och 30 minuter totalt jävla magisk filmunderhållning. Christopher Nolan, jag skulle vilja be om ett inträde in i din hjärna.

Inte en död sekund. Inte en enda dålig scen.

Senast jag hade såhär höga förväntningar på ett evenemang och de överträffades på det här viset var när en viss Usain fällde sig över linjen på 9,58. You get the picture!

12 fördömda män. Gudfadern. Och nu Inception. Det är på den nivån.

Lika intelligent som Memento och lika actionspäckade scener som Batmanfilmerna. Ingen slump att en viss Mr. Nolan ligger bakom alla dessa.

*****

Ett något hackigt blogginlägg men just såhär fragmentariskt blir det bara när man inte riktigt kan greppa hur bra något egentligen var.

Inception. En värdig slutpunkt på den här helgtrilogin.

Nu tillbaka till verkligheten. En dammsugare följt av ett redigeringspass.

Telia kanske kan ge pers-bränsle

En lite gråmulen dag här i Härensås som inletts med långfrukost och promenad inför kvällens tävlingar. Började fundera på om man skulle kunna hitta lite taggning till ikväll för att springa riktigt fort. Kände mig inte helt 100 % i skallen.

Men alla former av adrenalinpåslag blir lätt att lösa. Tack Telia.

The story goes something like this.

Undertecknad är sedan snart två år en trogen Iphone (och med automatik telia-) kund. Det passar sig därför utmärkt att byta upp sig till en Iphone4 nu när den nått den svenska marknaden. Men det här med abonnemangsbyten och avbetalningar för telefoner är ju som de flesta vet en hel djungel. Tog därför lite tid på min lediga dag och besökte Telias butik här i stan. Tog en kölapp och väntade och väntade och väntade.

En mycket trevlig dam visade sedan på uppmaning alla möjliga sätt för mig att kombinera olika abonnemang med olika surf-möjligheter. Men samfällt kom vi fram till att det var lika bra och vänta in dels att mitt abonnemang skulle gå ut och sen att jag skulle hem och räkna lite på hur jag ringer och hur mycket surf de kan bli tal om etc. Bra kundservice tänkte jag och gick därifrån och började så smått räkna på vilket upplägg som skulle bli bäst.

Inget konstigt än tycker ni? Nej inte jag heller förrän alldeles nyss när ett SMS damp ner där det står:

”Din beställning är mottagen och ligger i kö för leverans. Ditt ordernummer är….”

De okvädningsord som då hördes över nejderna här har inte hörts sedan stormen Gudrun härjade och bönderna maktlöst kunde se tallarna knäckas och grannarna falla som tändstickor.

Jag kan alltså inte gå in i en Telia-butik och be om en prisuppgift utan att de beställer varor till mig för över 5000kr!

Enda sättet att reda ut det? Givetvis en telefonkö där man inleder som nr 69!

Springer jag som en frustande ardennerhäst så kanske man får gå in och tacka den h**gan som jobbar på telias Växjöbutik…

Busy day

Börja extra tidigt på jobbet, gräv ner dig i hembygdsböcker innan lunch, klipp dig på lunchen, gör fem korta spontanreportage på eftermiddagen, redigera bilder tills du slutar, kör direkt till träningen och avverka det tuffaste passet på flera månader innan du kan åka hem och pusta ut.

I korta drag är det där min dag. Om ni mot förmodan gillar mer läsning så ska jag ge er ett fylligare sammandrag nedan, annars tack för att ni tittade in.

*****

Hembygdsböcker och spontanreportage. Antar att det kliar i utpressningsnerven för att få reda på vad som gömmer sig bakom detta. Men tålamod mina vänner, resultatet kommer presenteras i en sommarserie i just din utgåva av Smålandsposten. Den här serien är också svaret på varför min byline just nu inte är särskilt frekvent på sidorna. Det är inte apati eller lathet – jag lovar.

*****

Håret ja, ähh de ser ut som vanligt. Frisören suckar lite, svänger tillsynes slumpmässigt med saxen i håret och ut på andra sidan kommer samma frisyr som de senaste 34 gångerna. 300 riksdaler ut och jag ser ut som vanligt alltså.

*****

Träningen. Ja äntligen känns det att man varit och tränat. Efter lugn tävlingsförberedande träning de senaste veckorna bjöds man i dag på en fosfatbuffé som inte skådats sen snön försvann från Baldershov.

2x(3×60 med släde, 3x80m) 3 minuters vila följt av 12 minuter seriepaus. Låg stabilt och bra på måltiderna  och kände mig rätt pigg ända in i sista serien då medvinden slutade göra nytta och istället blev en belastning för trötta ben att hinna med.

I morrn väntar en frivändningar för första gången sen i maj någon gång. Kan bli spännande. Lika spännande som när man ska slå upp ögonen i morrn och känna efter vad kroppen tycker om dagens behandling.

Lite skryt också…

Ja när man får sådana här test skickade över MSN en söndagskväll kan man ju inte annat än prova.

140 i IQ eller var det nu ska motsvara duger väl i krig:)

Här kan ni prova själva! Tar en liten stund men man kan pausa mellan testen hur länge man vill.

Nyköp och riktigt begagnat

Var ett tag sen jag skrev här. Det beror väl mest på att Härensås inte är actionmetropolen nummer ett i vårt stolta land.

Sen sist har det kört ett kortare snabbstyrkepass med riktigt tunga och härliga halva knäböj.

Men framförallt har jag ägnat sista dagarna åt att planera två stora inköp av väldigt olika karaktär. Kamerafunderingarna skrev jag om redan sist och jag tror mig nu har kommit fram till ett svar även här. Än är det dock inte tryckt på köpknappen. Sista chansen att skrika halt alltså mina kära bloggläsare:

Canon EOS 550D med ett 18-55 objektiv och ett 50mm f/1.8 objektiv.

Det är vad som ligger i min inköpskorg på en nätsajt just nu. Den som har något att säga om detta bör säga det nu eller för alltid hålla tyst.

Jaja nog om kameror, ett inköp är faktiskt gjort!

Ford Fiesta -82 är den heta sommarbil jag ska cruisa den här sommaren!

En bil som är 5 år äldre än mig själv alltså! Trots sin ålder har den inte rullat mer än 12000 mil i sin långa livstid. Nu gäller det bara att lära sig hitta ettans växel i den fyrväxlade bussväxellådan (lång spak:)) som erbjuds (lite som att röra i en soppkastrull!). Toppfarten sägs vara 100km/h i nerförsbacke och det ska väl kunna ta mig och syrran fram och tillbaka till respektive jobb i sommar.

En bil för oss Småländska kopojkar

Sparsamt inrett. En dammsugning med så...

Men bäst av allt måste väl andå vara kombon, boxningshandskar och Wonderbaum!

En legendarisk bil redan innan den tagits i bruk!

Komprimerad sommar

Sommarlov från skolan alltså. Ser verkligen fram emot den här sommaren!

Dels ska jag hem och bulla med boysen igen. Alltid en fest bara det:) Dels ska jag äntligen få jobba som journalist under en längre period. 10 veckor på SMP ska bli så jäkla roligt!

Den här artikeln sammanfattar det hela fint. Publicerad i SMP och med en riktigt bull-bajj i centrum!

*****

Dåligt med städspellistor förresten! Hit me!

Half way there

Det var inte så att man studsade upp när flyglarmet tjöt igång vid halv 5 i morse. Men en kvart senare satt i jag likväl i taxin till tåget mot Arlanda. Där kunde jag sova någon ytterligare timme i takt med att tåget fylldes på och resten av Sverige vaknade.

Och hade jag inte vaknat innan jag klev av tåget så gjorde jag det definitivt då. För er som inte är på Arlanda så ofta så stannar tåget under Sky City. Det gjorde det i dag också vid 8.15.

8.25 stängde min incheckning hos Norwegian som håller till så långt därifrån som bara möjligt är i terminal 2. Med en lätt begynnande vadkramp och lite mer än bekväm puls hann jag dock till den incheckningen utan några problem.

Nästa incheckning på Gardemoen var jag i stället ute i väldigt god tid, men höll ändå på att inte få komma in. Jag var nämligen bokad som mitt norska alter ego – Erik Karlsen. Och innan jag övertygat den värmländska flygvärdinnan, som jobbade för Danish Air Transport i Oslo (snacka nordisk kompott!), krävdes både ett och två samtal till tävlingsmanagern Ståle Jan Fröynes.

Men nu lyfter jag snart mot Florö efter ett par timmar på Gardemoen.

En flygplats som inte bjudit på någon större schlageryra (men däremot på fint gratisnät via Telia Homerun!) utan istället mest konstaterar att en svensk jente lämnade staden i tårar.

*****
Men lite  kändisspotting har jag hunnit med ändå. Inga schlagerstjärnor utan istället Tomas von Brömsen, klart mer kvalité där.

*****

Nu ut mot ett förhoppningsvis soligt och vårskönt Florö!

*****

Edit: Det första man får höra när man klickat i skicka knappen är att flyget till Florö är försenat 1h45min…

Duolöpning igen

Ja, jag lever än!

Bloggandet har fått stå tillbaka en helg som denna när metodpraktikan har varvats med grillpremiär med mera. Som Fantomen brukar säga;” När solen skiner i Sundsvall stillas bloggaktiviteten”.

Sedan vi tog bloggpaus har friidrottsvärlden verkligen inte stått still. En olympisk guldmedaljör, Usain Bolt, öppnande säsongen på allvar med 8.79 (näst snabbast genom tiderna) som avslutning på stafettsträckan i Penn relays. En anna olympisk guldmedaljör har haffats för doping. Bortförklaringen är legendarisk: Steroiden finns i en produkt som Merrit köpt för att få en större…ja manlighet helt enkelt. Undrar vilket som är värst? Haffad för doping eller att erkänna att hans resurser är begränsade inför en hel omvärld…

Men det är inte bara i omvärlden det händer grejer. På Baldershov vankades det sprintpass, i dag tillsammans med Stefan. Vi räknande ut att vi inte löpt i duo sedan slutet av januari. Olika träningsprogram och praktik i Småland följt av resor till Jamaica har gjort att det först nu gått att synka träningen. Och man kan tro att det bara handlar om att springa, själv eller inte, men det gör faktiskt stor skillnad.

I förra veckan sprang jag ett par stycken 100m lopp i kulverten, där den sista klockades på svajiga 10.68…I dag skulle vi ge oss i kast med 2x2x100m med 6min vila och 15min seriepaus. Allt för att kunna bomba på ordentligt!

Solen sken men vindarna var inte direkt tropiska (men dock åt rätt håll!). Men värmebristen till trots sprang alla loppen i ett riktigt gott tempo. Mål-tiderna jag skulle ligga på var kring 10.45 och de tre första loppen hamnade alla kring 10.25-10.3. Skönt och känna att kroppen orkade klart mer i dag än förra veckan. Sista loppet slutade på mål-tiden men då först efter att vindarna vände på bortre lång.

I morgon blir de ett kul styrkepass som faktiskt ska genomföras nere på brandstationen, allt för att coach ska kunna se oss trots jouruppdrag.