Blev en intensiv början på Härensåsvistelsen.
Söndagen hade ett tungt beting bestående av två träningspass som skulle vara avklarade innan den årliga Plötsligt i Vinslöv kvällen (mer om den sen) vid halv fyra.
Därmed var jag på plats i Atleticums gym redan vid halv tio för att rycka och stöta tunga vikter. Ett tangerat pers i ryck följt av årsbästa i stöt gav en bra start på dagen. I all hast tog man sedan sig hem för att sleva i sig en lunch, kolla skidor och därefter återgår till vallen för intervaller.
Dessa intervaller som lyckades lura oss förra veckan med sin oväntade tuffhet skulle man nu ge sig i kast med på nytt. Tipshallen har många plus, men 120m intervaller gör sig sådär i den tvära kurvan som formligen komprimerar hela ens vänstra sida. Passet blev (tyvärr) en spegel av förra veckan. Efter två lopp var jag ganska nöjd, men ändå lite fundersam över hur fort den där 150m egentligen skulle gå…efter fyra lopp insåg jag att känslan som började smyga sig på var alltför lik det som skedde för en vecka sedan… efter sex lopp fick jag helt sonika inse att jag återigen klappat igenom på sista loppet och att de närmsta 20 minuterna skulle bli en kamp mot en migränliknande huvudvärk.
I det läget kan man ställa sig frågan vad man helst önskar sig respektive absolut helst vill undvika.
På fråga ett svara jag intravenös näring samt en dubbel dos treo samt någon som kör mig i rullstol till närmaste restaurang av god klass.
På fråga två svarar jag ett gäng frågvisa tjejer i tolvårsåldern som med en dåres envishet ställer frågor om allt och inget samtidigt som de helst vill tävla med mig till ”linjen därborta”.
Av ovanstående alternativ så fick jag uppleva ett… ni kan ju gissa vilket.
*****
Sen var det alltså dags för traditionsenlig julgröt och Plötsligt i Vinslöv sammankomst. För er som inte vet vad denna finkulturella upplevelse innebär kan jag bara beklaga. Dokumentären som från början var tänkt att handla om fåglar men i slutänden handlar om så mycket mer skildrar den lilla byn Vinslöv i norra Skåne och dess sköna befolkning.
Vi har Mr. Bangolf Kjell Fredriksson, Holger Nilsson m.fl som förgyller vår värld en gång om året. I år var det dessutom dags för uppföljaren, Plötsligt igen, så vårt årliga nöje blev än längre.
Julmust, risgrynsgröt, pepparkakor och två plötsligtfilmer – behöver jag nämna att de var succé.
